Tisdag del 2. Helt klart en bra dag!

Ja sannorligen.

För att återgå till morgonens screening så var ju det faktiskt en suverän läkarträff liksom.
Igår fotade jag runt lite i min kaosiga lägenhet och det visade jag upp. Och det samstämmer ju med allt jag berättat, hur mitt extremt repetativa beteende överensstämmer med just autism i någon form.

Det fick jag beröm för. Och det mottog jag med glädje. Mitt enda syfte med denna utredning är ju att lära känna mig mer ordentligt. Och om det tillför en diagnos i protokollet, så är det bara positivt.
Det medför att jag är fullständigt ärlig med allt. Känns så skönt.

Från lunchtid idag fick jag lite nya saker att syssla med, som jag inte tänker gå in på här, mer än att det är väldigt positivt och kan leda till att jag träffar Han igen. Om så bara för en gång så är det tillräckligt.

För på eftermiddagen träffade jag boendestödet och berättade att jag fattat det exekutiva beslutet att ta itu med min lägenhet på allvar. Och det kommer ske. Det finns vägar att gå på det, och det kommer inte ta lång tid med den hjälpen jag fick tips om. 

Så nu när kvällen har blivit ca 19:20 är jag en jävligt glad skit. Som är precis slut i huvudet.

Lär bli en lika tidig kväll som igår. 

Nya tag i morgon. Upp, till apoteket, promenad. Sen är dagen mer eller mindre fri att njuta av  ledighet.

Tror inte jag kan få ut något mer av tankar, så...

Q ut.

Tisdag, en bra dag?

Jo, men det är känslan iallafall.

I morse tog jag en dusch och knallade de drygt 150 meterna till vc och var på den andra screeningen.

Fortsatt utfrågning om min barndom och hur jag hanterade livet och hur livet var. 
Och precis som förra gången svarade jag så ärligt jag bara kunde, ibland fick jag tänka efter rejält. Jag är ju trots allt 44...

När vi avrundade var det positivt att höra att jag helt klart har en god chans att jag är på spektrumet.

Nu återstår en screening och sen får man se om det blir remiss eller hur det utvecklar sig.

Nu sitter jag hemma och tar det lugnt till 15, då jag har boendestöd.

Och allt annat är fint också. Faktiskt fick jag nu besked om. Hehehe. Han...

Jag tar det med ro och en nypa salt. Får nog typ satsa lite på nya erfarenheter med det. 

1h40m till aktivitet.

Kanske återkommer ikväll

Q ut.

osv

Det blev bättre efter att jag skrev av mig i förra inlägget.

Men aktivt tänker jag på hela situationen. Och det är inte lätt att begripa hur jag ska utvecklas.

Så som mitt liv ser ut är det väldigt svårt att bryta mönster. 
Min lägenhet har varit kaosig sedan före pandemin, före misshandeln.

Det var däromkring 2018 när jag kämpade med att få billigare tandvård utan framgång som jag bestämde mig för att ta en paus i "ordningen", för jag hade inte inte orken att sköta allt samtidigt. Tanken var att så fort jag fått antingen avslag eller godkänt, så var den psykiska påfrestningen förbi och städning etc kunde återupptas. 

Det gick en vecka, sen låg jag på sjukhuset med brutet ben. (knäled), 
Sen gick det uselt och skakigt. Följt av positivt. En kort stund. Sen kom pandemin. 

Jag har aldrig helt återupptagit hemmets ordning.

Där befinner jag mig nu. Ett ostädat hem med behov av tömning av möbler som tjänat sin livstid och mycket mer.

Det är inte utan tacksamhet jag har levt de senaste åren för att jag trots detta har haft en relation med någon som accepterar det som det är.

Men blotta tanken på att jag skulle kunna finna någon annan känns helt meningslös.
Hur? 

Jag träffar aldrig nya männsiskor och om jag ens gjorde det skulle jag inte vilja bjuda hem någon. För jag skäms för det, men har inte kraften att själv ändra på det.

Utöver den utredning jag nu är mitt uppe i, bör jag nog i slutändan av den faktiskt be om hjälp gällande detta.

För om det är blankt nej fortsättningsvis från Han, och det visar sig för en gångs skull faktiskt stämma.
Då vill jag ha en ärlig, normal chans till att träffa någon ny under något så när normala former, där jag inte behöver skämmas för hur mitt liv ser ut.

Ja.

Jag är ju inte helt dum i huvudet trots allt. 
Så det här ska vi nog kunna lösa.

En sån där dag...

...där allt bara kommer till ett tvärstopp.

Jag är i ångestens grepp igen. Why so?

För att jag är olycklig. För att jag är fast i en loop av ömsom hopp, ömsom förtvivlan.

Det blir ju inte lättare när den jag hoppas på skriver om hur bra det går med hans förhållande.

Nu är det lätt att tro att jag är en missunnsam och svartsjuk/avundsjuk jävel. Men det är inte sant. För så komplext är det att jag faktiskt är glad för hans skull. 

Men att få det skrivet så i ett meddelande direkt till mig, känns mer som ett slag i magen gällande min chans överhuvudtaget.

Det är därför ångesten har mig i ett järngrepp nu.

Hela situationen är rent ohälsosam tror jag nog någon skulle tycka.

Att jag fallit för en straight kille som aldrig skulle kunna ge mer än sex. 
Men jag valde inte att utveckla så här starka känslor för honom. Det var inte ett aktivt val.
Men det hände och nu är det en sorglig del av mig.

Som jag inte kan släppa. Och tydligen inte han heller. 
Så den här inre kampen i mig håller jag helt dold för honom. 
För han är givietvis inte skyldig mig något. 

Just nu vill jag bara ha ett ett konkret svar.

Men med honom är erfarenheten att allt kan förändras på en vecka. Från aldrig till alltid, från engångsföretelse till flera gånger. 

Någonstans i det här undrar jag om han är oförmögen att se att skriva något om förhållande/sex med sin tjej - till mig, som något mindre klokt?

Fast jag har aldrig protesterat, så hur skulle han kunna?

jaja, jag blir bara så trött på mig själv.

Min ångest kommer jag dras med tills den går över för den här gången. 
I  morgon är det dags för screening nummer 2. 

Och innan dess bör jag ta en dusch. Det kanske lugnar skallen.

Q ut. 

Rabbitholes and different stories

Det kan man nog sammanfatta helgen med.

Youtube är en väldigt rik plattform av intressanta videor. 
Efter att ha nördat mig mätt på content creators som visat sig vara usla människor har intresset gått tillbaka till en kanal jag inte besökt på några år.

Sbsk. Special books by special kids. En intervju-kanal som lyfter barn och ungdomar som har väldigt ovanliga, speciella eller komplicerade diagnoser. 

Få kanaler ger så mycket glädje för mig som den faktiskt. Men även en del sorg av förklarliga skäl.

Så det är sånt jag nördar med nu. Det och en hel del andra medicin och psykologi-klipp och intervjuer.

När jag tänker efter ordentligt så är det största nörderiet för mig är ju just medicin och psykologi.

Det bör jag nog ta upp på tisdagens screening oxå. 

Men kvällen avslutas med L&OSVU. Ny säsong. Härligt.

I övrigt har jag inte ens varit utanför dörren i dag. Noll interaktion med världen.

Q ut.

 

Solitutde

 Jag tar det väldigt lugnt idag. Känner att jag behöver rota mig lite, meditera och låta dagen passera utan extern påverkan.

Så jag bara njuter av tystnaden. Tog en promenad till ica imorse. Det får räcka. Kvällen kommer avslutas med taskmaster och mkt skratt.

Blev föreslagen en promenad nyss, men jag avböjde. Mest för att jag helt enkelt inte orkar lyssna på någon annan. 

3 dagar till nästa screening. Undrar om jag kommer bli lika trött i huvudet? 

I vilket fall som helst mår jag bra.

Q ut.

Freitag

21:32.

Dagen har varit jämn. Således ganska ointressant, men inte utan tankar.

Nyss hemkommen från en promenad runt stan med en vän. Träffade en väldigt gosig katt oxå.

Upptäckte till min förvåning att jag blivit blockad av grabben jag träffade igår. 
Det gör ingenting, jag är inte helt förvånad. Jag har inga illusioner om mig själv. 

Jag är varken ledsen eller upprörd, mina tankar går snarare så här: Med tanke på att han blockat mig utan någon kontakt sedan träffen, att han helt enkelt inte varit nöjd. 

Jag hade inte tänkt att skriva till honom ändå, så...

Så jag tar det med  ro. 

Det finns fler fiskar i havet. Och jag har inte ens fiskat ordentligt så...

Jag väljer att lägga mer fokus på utredningen och vad det kommer landa i. Ambitionen är ju att lära känna mig själv bättre, för att ha bättre chans att ärligt fiska..?

Så rofyllt ska jag nu sätta mig i fåtöljen o glo på alien earth.
Imorgon blir det Taskmaster och söndagkvällen förgylls med Law & Order SVU.

Så helgen är lättavslutad hur dagarna än blir.

Känner på mig att Han inte kommer vara pratig förrän nästa vecka ändå. Iallafall om han följer det nya mönstret. Sen landar det där han vill. 
Precis som förut, men med andra förutsättningar liksom.

Och lika glad är jag för det men gladast är nog räven lol

Hur eller hur så ska jag ta en kopp kaffe och kvällsmedicinen strax´.

Q ut.

Damn

Kvällen är stilla.

Dagen var spännande.

Men jag är inte nöjd nu i efterhand.

Tyvärr.. Det blir inte alltid som man tänkt sig liksom, eller hur?

Nä. Efter dagens upptåg kan jag kallt konstatera att det är svårt för någon annan att leva upp till känslorna jag har för Han. 

Hade inga förhoppningar att det skulle det heller, men jag trodde inte heller att jag skulle bli så besviken. Men köper man grisen i säcken, så får man ta konsekvensen.

Nåväl. Jag är inte under isen för detta. Måhända att tröttheten än har ett litet tag i mig. Så jag är mest lite uttråkad just nu, men jag hittar nog en del att göra innan sängen.

Nu har skördefesten börjat och det är ett hundratal husbilar i mejeriviken.

Lyckades iaf tajma handlingen på ica när det inte var extremt mycket folk, tacksamt nog.

Och slutligen tänker jag så här:
Jag har saker att titta på hela helgen. Det ger mig ett härligt lugn. Jag skulle dock bli positivt överraskad om Han hörde av sig. Av Den anledningen. 

Men den som väntar på något gott..?

Mja. 

Q ut. 

Meh

Onsdag. 

En typ skitsamma-dag, verkar det som. 
Boendestöd. Promenad till ica. 

En anings städadande.

Fortfaranade trött i skallen. Ordentligt så. Men det lär väl gå över i sinom tid. 
Det är ju verkligen inte konstigt att jag blivit trött i huvudet av den, relativt stora, undersökning jag gett mig in på. Och av allt att döma så är det ju helt och hållet korrekt av mig att göra det. 

Så jag tar det med ro. Faktiskt så seg att jag knappt kan markera på ångest-skalan. Det är extremt ovanligt. 

Nu har kvällens mörker börjat sprida sig, tolv husbilar har landat i mejeriviken. Det är ju skördefest på gång. 

Får se vad jag avrundar kvällen med. Möjligtvis alien earth. Möjligen något helt annat på youtube.

Och vad morgondagen kan ge, får vi helt enkelt se. 

Förhoppningsvis något skoj sällskap.

Och förhoppningsvis en aningen piggare Q.

Tills då.

Q ut. 

Jovars

Tisdag kväll.

Helt slut i huvudet. Morgonen började som vanligt med kaffe och hjärngympa. En smärre tidsbekräftelse kom oxå till. 

Sen var det dags för screening på rikigt. Barndom och skolår gicks igenom. Det hela tog ungefär en timme. Känslan när jag gick därifrån var mest bra. Dock infann sig ett litet tvivel på om jag verkligen är på spektrumet... 

Helt och hållet från min hjärna vill säga. 

Framåt eftermiddagen kom 4 frågeformulär i 1177-appen, från läkaren. De var också aningen hjärn-tömmande.

Men så här tänker jag nu. Att jag tvivlar har nog med min vanliga ångest-nervositet att göra.
Det är fortfarande två screeningar kvar att göra så det är alldeles för tidigt att ropa hej eller hu.

Jag tar det som det kommer antar jag, nästa tid är om en vecka. Mycket hinner hända på 7 dagar också.

Yeps.

trött-höpp!

Q ut 

Måndag i vakuum

En förkväll utan någon som helst interaktion med någon. Hela dagen har varit sådan, bortsett från ica i morse då, för det jag handlar utanför självscanningen.

Det var helt ok. typ fram till precis nu.

Förväntade mig inga stordåd den här måndagen, men ej heller en total tystnad...

Lite skitsamma i det stora hela, då jag enkelt kan ta mig fram den här kvällen ända till sängdags.

Måste upp tidigt imorgon. Screening kl. 08:30. Nollställd inför detta, då det är i princip omöjligt att förbereda mig inför.

Får se vad jag tar mig an att titta på. Gissningsvis blir det en fortsättning ner i harhålan på youtube om youtubare som beter sig illa. Märkligt intressant. 

Nåväl. 

Q ut. 

Söndag innan veckans spännande händelser?

Ja, jo...

En dag i lugnet liksom. Mår betydligt stabilare idag. 

Gårdagen avslutades med taskmaster i vanlig ordning och skratten kom.

Måhända att det faktiskt var det som behövdes för att denna dag skulle kännas uthärdlig, vad vet jag?

Mja, det jag vet att morgondagen börjar med dusch och promenad till ica. Sen tar jag dagen som den kommer, fokuserar på att förbereda mig mentalt för tisdagmorgonens möte.

Kvällen idag kommer avslutas framför tvn, ska plöja runt lite i play-biblioteket på tvn, som nu funkar som det ska. (sist jag kollade det var för typ 3 år sedan och då vägrade det funka).

True crime-genren är en klar favorit så jag kommer nog plöja i Discovery ID-biblan.

Idag är tystnaden inte alls till besvär. Tvärtom njuter jag av friheten från andra intryck o åsikter. 

Q ut. 

Lördag.

 Började dagen i lugn och ro. Kaffe och NYTimes games. Nyhetsmorgon. 
Tog en promenad upp till ica. Handlade det jag behövde, tog det tidigare än vanligt. Mest för att slippa trängas.

Sen kom eftermiddagen och tiden tycktes gå ovanligt sakta. Tystnaden när hjärnan inte var ockuperad av sysslor gav möjlighet till ro, men icke. Snarare ångestladdad. 

Kvällsmaten och de sysslor omkring det avklarades i vanlig ordning. 

Därefter insåg jag att det fan inte håller. Tystnaden ekade så bastant att jag bestämde mig för en promenad. Hörde av mig till en vän. Inget svar. Tog promenaden. Ner genom stan, till hamnen, sen runt stan och hem igen. 

Skönt, men inte ens en katt på hela vägen. 

Av någon anledning tog det hårt. 

Jag vet att denna kväll avslutas på bästa sätt, med asgarv till Taskmaster. 

Det är bara tiden innan jag tillåter mig själv att sätta igång det. Det måste vara efter intaget av kvällsmedicin. Mao. inte före kl. 22.

Tiden mellan 18:30 och 22 har än så länge, trots promenad varit stundtals outhärdlig. 

Hur fan jag än gör så är ensamheten idag påtagligt besvärande.

Och jag vill inte belasta någon med detta. Så jag kontaktar ingen. 

Tacksamt att det nu bara är drygt 70 minuter till 22. 

Morgondagen hoppas jag är stabilare. 

Q ut.

Well

 Yeah.

Haft 2 lugna dagar. Kul att det var superdag på ica idag. Passade på att inhandla kaffe till rimligt pris. 

Är fullständigt inställd på nästa veckas upptåg. Screening o 'dejt'. Lol. 

Är rimligt harmonisk och lite löjligt glad liksom.

Kvällen är planerad. Alien earth. Säng
Lördag kväll även den planerad. Taskmaster. Säng.

Söndag och måndag lär endast bli transportsträckor till screeningen.

Ja jävlar. Jag trivs.

Och kaffe. 

Q ut.

my mind is a rollercoaster

Som så, som föralltid.

Men idag är det bra. Jag är rofylld. Jag ser fram emot dagar.

Gårdagens kris är över. Idag har allt flutit på precis som det ska. Helt i rätt ordning, utan störande moment. Så den här kvällen landar jag mjukt precis som jag brukar. 

För en gångs skull har jag tom. fått beröm av min klocka. Den har aldrig tyckt att jag sover tillräckligt, inte förrän i morse. 

Den är en aning alarmistisk, med tanke på att den inte känner till att mitt liv är så mkt mer stilla än alla andras, så den kan inte riktigt bedöma med samma måttstock. Och jag har den inte i hälsosyfte, så jag har inte brytt mig om det finns några parametrar i den vägen att ställa in... 

Känns skönt att vara tillbaka i tanken att jag mår bra och har mycket att se fram emot. Vid närmare koll är det först nästa vecka som saker verkligen börjar hända. Första screeningen på tisdag. Möjlig 'dejt' någon av de 5 dagarna.  

Ikväll alien: earth, på lördag kväll taskmaster. Nästa vecka börjar law & order svu. QI series W lär börja inom hyfsad snar framtid också. Och robinson.

Så jag lär ha hösten säkrad i princip 6 dagar av 7. Precis som det ska vara.

Bäst av allt är ändå att Han faktiskt behåller kontakten med den här jävla tokfan. 

Jag kan inte annat än vara tacksam för det, för jag ser inte mig själv med så blida ögon att det skulle vara en självklarhet... 

Något jag möjligtvis kommer kunna jobba på framöver.

Nu ska jag sätta mig i fåtöljen och kolla på QI på youtube, dom la upp en två timmar lång video. best of series N, vilket är en fröjd.

Imorgon är det dusch och boendestöd som står på schemat. Promenaddags också.
För idag har jag inte ens varit utanför lägenheten. 
Och det behövdes för att återhämta mig.

Imorgon är det som vanligt igen.

Q ut.

wait, no. wait. no. no.

Åter kom rastlösheten. Såväl i kropp som i sinne. 
Lyssnat på musik, försökt att få kvällen att flyta på.

Men jag landar hela tiden i samma träsk. Ett jävla svammel i huvudet. 
Den definitiva känslan av att inte känna sig bekväm i sitt eget skinn. Känns inte som jag hör hemma någonstans. Inte passar in på någonting och att jag aldrig har gjort något. 

Klassisk total-dip. Rakt ner i det mörkaste av vrår i min skalle,
Där ingenting är positivt och ingen glädje tillåts.

Där ingenting fungerar. 
Där är jag nu. 

Jag vet att jag kommer ta mig ur det.

Men det spelar ingen roll i nuläget där jag är oförmögen att se nån glädje i något.

Illusionen av en person. Jag ser bara sprickor i fasaden. 

Tacka fan att det inte är mer än två timmar tills jag tar kvällsmedicin, För då är det inte långt till sömnen. 

Imorgon är en annan jävla dag. 

Förhoppningsvis utan det här jävla självhatet. 

past intensity

18:55. 

Jag har ätit, diskat, bryggt kaffe, kört med plackers i käften. Nu dricker jag kaffe och har precis vejpat.

Betydligt lugnare nu. Han tom. med att klartänka en stund, i väntan på kaffet. Då slog det mig:

När allt kommer omkring, har faktiskt ingenting alls förändrats.

Jag är jag, han är han. Dom är dom.

Precis som det var förra veckan är det likadant nu.

Kan man anta att jag upptäckt ännu något hos mig som kan tyda på...

Mmm. 

Visst fan är det så. Jag är inte så bra på att hantera plötsligheter. Oavsett om de är inom normalgraden i mitt liv, oavsett om de är negativa eller positiva. 

Det är frusterande dock att jag freakar så totalt. Skönt att jag till slut inser att det bara är jag som freakar.

Jeez, kan den här veckan gå fort nu så jag kan sätta igång med screeningen?

Åh brunn.

Men kaffe iaf.

Q ut.

Rethink and reboot.

Det gick en timme.

Kaos och stress böts mot förvirrat interagerande med Han.

Status? Kanske aldrig, kanske en dag. 

Ok, I'll play along.

Och med detta är jag helt totalt lost.

Emellertid lär dagar passera, precis som vanligt. Taskmaster en gång i veckan etc. 

Att det är helt tyst på bc gör inte saken lättare.

Men det kanske är så att jag just idag är extra känslig. 

Vem är jag? 

nero forte

Kom precis hem fråm ica. Det formligem kokar i mig.

Vadårå?

Jag är förbannad på mig själv.

Idag är det dagen efter en ganska stor dag för mig, vilket betyder att jag behöver ta det lugnt och fokusera.

Vad händer då?
Klockan är 09:00 

Postnord aviserar att de är på väg med ett paket. Som måste signeras.
För en vanlig jävel är det väl bara att tuffa på med dagen och ba öppna dörren, ta emot o signera när det kommer liksom. Men inte för mig nä.

För jag blir fixerad av att vänta, sitter orörlig i flera timmar tills det kommer. Det enda som bröt den paralyseringen var ett argt samtal från en vän och ett meddelande från Han. Som jag i vanlig jävla ordning missuppfattar helt.

Så nu är jag förbannad. På mig själv. För nu är hela dagen fram till 18 helt utan balans och förstånd. Stressig och stel som en jävla pinne. 

Vad än jag tänker att "det kan jag göra", är tiden helt fel för detta. 

Jag får fan spader.

Får se om det balanserar sig lite mer efter 18, gissningsvis inte. Det är bara att se fram emot morgondagen där ingenting - PRECIS INGENTING - händer och ingenting får hända. Om jag ska ha en chans att återhämta mig alls.

Men vi är bara i början av veckan. 
Hoppet att få trivas lite extra finns kvar. Om än så satans tveksamt dock.

Fuck off.

Funtar

Hoppar lite fram o tillbaka mellan fotöljen och datorn. Slänger ett öga på youtube, varvat med idle-spel på datorn. Emellanåt kollar jag även bc. 

Där händer inget och jag är inte så brydd över detta.

Funderar över dagens händelser.  

Första steget i min resa är taget och det är sjukt spännande. Nu är det stor risk att jag upprepar redan skrivna saker, men fuck it, tankarna är återkommande så...

Vad är mitt mål med att få en diagnos, om jag nu får en? 
Att lära känna mig själv. Till fullo.

För det är en stor pusselbit av mig som aldrig någonsin fått en plats.

Det är åtminstone i 20 års tid som jag förstått lite pö om pö att jag med största sannorlikhet aldrig kommer ha ett riktigt förhållande. Det har jag konstaterat och skjutit åt sidan och levt mitt bisarra ungkarlsliv. Det är först i samband med mitt utforskande av mig själv och vad som fattas diagnos-mässigt som jag faktiskt ställt mig frågande till den "domen". 

Det kan ju liksom inte vara omöjligt att någon faktiskt passar mig, trots mina uppenbara brister?

Och om jag nu får en diagnos framöver, så kan det ge mig en utgångspunkt för att lära mig hantera mig själv och kanske även en förklaring till varför jag har svårigheter. Och en möjlighet att förändra det jag kan... 

Vad mer? Jo, det kan vara förklaringen till varför jag blir så utmattad av umgänge med fler än 2 personer åt gången. Faktum är att redan två också kan vara tillräckligt uttröttande.

Och varför jag äter exakt samma mat, vid exakt samma tid varje dag och att det följer exakt samma procedur. 

Även det faktum att om den proceduren störs eller fördröjs, är resterande tid av dagen präglad av ett förvirrrat tappat fotfäste-känsla.

Det kan förklara varför jag är så dålig på spontana konversationer med okända människor. Och att jag har så svårt för att spontant kontakta någon, om jag inte har något specifikt att säga. Med det sagt är jag inte ointresserad av andras liv, men det är tydligen inte en tillräcklig anledning att ha regelbunden kontakt?

Och det faktum att jag har så jävla lätt för att klippa kontakt med vem som helst oavsett om det gäller släkt eller annan. 

Jag kan ju inte säga att något av dessa saker är ens i närheten av normalt.

Så, ja spännande är det. 

Nä nu har det blivit dags att börja runda av kvällen.

Tröttkeps på. Men en behaglig trötthet.

Q ut.

Bollen är i rullning

Jomenvisst serru.

En dryg timmes samtal med psykiatrisköterska, där jag i stora drag fick berätta allt om mig, resulterade i att nästa vecka ska första screeningen bli av. Så satans skönt.

Timmen gick fort som fan och efter detta har jag mer eller mindre varit helt tom i huvudet och nästintill känt mig hög. Spenderade några timmar hemma och smälte det hela.

Tog sedan en andra promenad till ica och handlade. 
Fick ett klassiskt påslag av ångest som jag dock hanterade utan att ens tänka. Mindfulness i sin enkelhet liksom. Rent jävla otroligt att det faktiskt funkar.

Nu ska jag bara lista ut vad fan jag ska kolla på innan sängdags ikväll. Som vanligt lär det bli någon kombo av youtube/tv. typ.

Status på Q? Förhoppningsfull men idel tveksamhet över vissa saker.

Q ut. 

Hmm?

Söndag, dagen före screeningen.

Tror inte jag har kapacitet att tänka på något annat än just det.

Min plan är att raka skallen och ta en dusch. Sen lär det bli en tidig sänggång.

Utöver detta är mitt sinne på 0. 

Det är svårt att föreställa mig att saker kommer ske helt enkelt. Tvivlar skarpt på min egen förmåga och av den anledningen gör jag inga framsteg någonstans nu. Förra veckans framsteg måste först klaras. 

Allt annat är på strikt paus.

Nåväl. Klockan 09 imorgon sitter jag på vc och screenas.

Nästa uppdatering sker efter detta.

Q ut. 

Lördag kväll

 Tiden tycks flyta sakta... 

Jag gör knappt något ljud från mig och lika tyst är det runtom mig. 

När jag inte har nåt spel på g lr ro att titta på något så flyr tankarna till ångestens hittepå.

Jag ifrågasätter precis allt jag har tänkt positivt. Ifrågasätter min verklighet och tvivlar skarpt på mig själv.

Men idag lyckas inte dessa tankevurpor slå rot. Strategierna jag har från dbt funkar faktiskt. 

Nåväl. Även om tiden till mörkret är mörk, så är mörkret därefter ljust. Det är ju trots allt taskmasterkväll.

Så gnället håller jag inom mig (förutom här då). 

Men jag hoppas att söndagen går svinfort förbi, längtar till måndag.

Q ut.

Aftermath

En trötthet besitter mig idag. 
Och med den ett humör jag inte gillar.

Att jag är trött är verkligen inte konstigt. Gårdagen var ju ovanligt aktiv. Mitt, normalt sett, innehållslösa liv är skört för svängningar, men jag är inte missnöjd med aktiva dagar.

Det är bara en kamp att, som nu, dagen efter hålla lågan tänd överhuvudtaget.

Tröttheten har även dragit med sig en slags sorgsenhet som jag inte blir klok på. 

Vad fan har jag att vara sorgsen över? Ingenting!

Så om jag hårdanalyserar så är teorin följande: Nyhetsflödet påverkar troligtvis, det ger en omedelbar känsla av hopplöshet i mångt och mycket. 
Så när den här trötta dagen rullar mot sitt slut så slås allt ihop, även det faktum att ingenting överhuvudtaget har hänt idag. På någon front.

Det skulle jag för fan vara lugn med! Skärp mig? 

Antar att det har vänt totalt imorgon ändå.

Snart är helgen över. Då börjar ju ett nytt äventyr.

Nu ska jag bara bestämma mig för vilken dag som blir min taskmasterdag. Fredag, lördag lr söndag.
Känns som jag landar på lördag, då är schemat senare L&OSVU fredagar och taskmaster lördagar, följt av taskmaster-reactions från fcw lr vafan han heter på youtube på söndag morgon. Svinskön australier som älskar tm så mycket som jag. 

Q ut.

Mjo

Igår tog tvättstugan större delen av min tid. Skönt att syssla med faktiskt, har en fantastisk tvättstuga i huset där 4 timmar räcker till ett enormt lass tvätt om så skulle krävas. Och allt blir torrt innan sluttiden. 

Idel konversationer hölls sedan på kvällen, där träffar inbokades preliminärt i nästa vecka. Mkt trevligt.

Imorse blev det en promenad till apoteket i regnet. Väl hemma i värmen, med en kopp kaffe kom så samtalet jag väntat på: Tid för screening inbokat på måndag kl. 09. Så jävla spännande att jag snudd på slår knut på mig själv, hehe.

Tog en lugnt hemma tills regnet slutade, varpå jag traskade upp till ica. Hem igen och käkade kvällsmat, följt av en stadspromenad, ner till hamnen, träffade såväl mink som katt. Gött gött.

Inte fel att ha fått in 11200 steg idag. 

Med detta kan jag konstatera att livet känns ganska jävla bra nu. Och med tanke på världsläget så är det skönt att jag ändå kan må typ toppen.

Ser med andra ord mkt fram emot nästa vecka. 

Om något händer i helgen kvittar lite därav. 

Med insikten att jag kan tyda saker felaktigt, så är jag en aning försiktig, men om jag fattat det rätt så har jag inte helt förlorat det jag hade med honom, vilket isåfall är fantastiskt. Om jag har fattat fel där så är det ändå ingen fara. 

Jag har alternativ nu som jag kan byta till med lätthet, tacksamt nog. 
Där är internet en jävligt fiffig plats för killar som gillar killar som inte alltid gillar killar haha.

Och då jag i nuläget inte är på jakt efter mer än just kk så är den marknaden verkligen givande visar det sig. Ska bli spännande nästa vecka som sagt. Om det inte blir spännnande redan i helgen förstås. 

Oh well.

Å brunn ja. 

Nu blir det kaffe och sista avsnittet av adolescence. Mkt bra miniserie. Känns ganska aktuell.

Och så självklart, Taskmaster har premiär just nu, oklart om jag väljer att se det inatt lr imorgon.

Q ut.

Idel tankar

 Jag är på bra humör, men aningen hyper.

Jag tog en promenad runt stan, stannade en stund i hamnen o lät lugnet komma över mig. Väl hemma igen far tankarna än hit, än dit.

Huvudsaken är ju att jag är glad och nöjd ändå.

Det landar väl i att jag är så satans taggad på npf-screeningen. 
Men men.

Faktum är att jag är relativt blind för allt annat just nu. 
Men jag behöver en ventil. Fast det är upp till mig, d vet jag.

Nu ska jag försöka titta på något. Ska kolla in adolescence tänkte jag.
Annars finns det gott om sket på youtube att ramla bort i.

Good times, good times.

Q ut.

Men goddag yxskaft!

 Nog finns det goda skäl för att påbörja en neuropsykiatrisk undersökning lol.

För att jag de facto kan misstolka saker i såväl tal som i skrift blev glasklart idag.

Som tur är så blev resultatet av det bara en enormt trevlig överaskning. 

Det är väl en jävla tur att jag kan skratta åt mig själv i dessa lägen. Men en rejäl facepalm på det oxå.

Mer och mer inser jag mina "brister" och fler och fler exempel på dessa poppar upp, mer eller mindre hela tiden. En del fastnar och en del inte.

Hur som helst har jag ju tiden att vänta, tvättstuga imorgon.

I övrigt har jag gjort det jag ska, blodprov taget, promenader tagna. Handling utfört. 

Nu har jag bara ett fånigt leende på läpparna som jag nog inte kommer bli av med i första taget.

Jag är fanimig inget geni, men jag har kul mellan varven iaf.

I övermorgon börjar taskmaster.

Q ut.

It's no easy mission, holding on to how I picture you...

 Måndag.

Ingen tid har meddelats, ingen fara, jag stressar inte. 
Magen krånglade så jag ställde in boendestödet, ingen fara det heller. 

Men det är ett surr i skallen som jag vet varför. Gör mitt allra bästa för att hantera det på bästa vis. Det är lite av en kamp.

Fick en rak fråga av han idag. (saknar du min r*v). Givetvis svarade jag ja...

Sen har han bara skrivit haha och skickat skratt-emojis.

Det går att tolka på flera olika sätt.

Mörkret i mig tolkar det som ett hån.

Men jag är inget jävla offer, jag lägger det åt sidan och ägnar mig åt annat.

Imorgon måste jag komma ihåg att gå o lämna blodprov för mina järnvärden.

Det är planen. 

Q ut.

Sommar fortfarande

 Varmt och gott, men jag ser ändå fram emot hösten.

En stillsam söndag, kort promenad och träffade katten lollo som sedvanligt gosade glatt.

En smärre förvirring uppstod för en stund sedan men har övergått i lugnt förstånd.

Imorgon är det ny vecka, boendstöd och förhoppningsvis bokning av en tid med psykiatrisköterska. 
Får se hur tidig eller sen kvällen blir, har inga planer alls.

Jag är helt enkelt mer i startgropen för något spännande framöver och det gör att tiden flyter snabbt tydligen. För helt plötsligt är det sängdags utan att jag hunnit kolla på något av det jag vanligvis kollar på.

Men, då tid är allt jag har, så trivs jag ändå just nu ganska perfekt. 

Q ut.

This day

 Är alldeles perfekt trött idag. Ett sällan skådat lugn över mig.

Tar kvällen väldigt med ro. I en stillsam tystnad om jag inte just ser aktivt på något. Tvn är på men ljudlös.

Mobilen är även den tystare än vanligt. Känns helt ok, har inte någon större tanke på att förkovra mig i nyheter eller något.

Lär väl i vanlig ordning bli youtube lr nåt. Har fortfarande Alien earth och amazing race att titta på, har inte sett något avsnitt på över en vecka. Det har helt enkelt inte tagits tid att kolla.

Känns som jag väljer sängen lite tidigare än vanligt,

Yep.

Idag känner jag bara kärlek till världen. 

Q ut.

Trött i skallen, men ro i själen

 Ja jävlar,

Idag 14:30 hade jag samtal med min underbara husläkare. I drygt 50 minuter blev det en hel radda av grejer, med tyngdpunkt på min misstanke att jag befinner mig på spektrumet. Hon lyssnade så bra och omtänksamt så, det landade i att jag i första hand kommer få prata med en psykiatrisköterska och med hen gå igenom någon form av inledande test.

Skulle det därefter visa sig att min misstanke stämmer (enligt min husläkare var den välgrundad), så blir det remiss till Kalmar för en ordentlig utredning. 
Och där kan det bli bekymmer, men förhoppningsvis inte. Det är nämligen så att vuxna har lägre prioritet, i vart fall om de har ett mer eller mindre bekymmersfritt liv...

...Och där bör jag väl inte riktigt hamna på en skala liksom...
Faktum är ju att jag lever inte ett normalt liv på något sätt. Och jag är ju faktiskt sjukpensionär, så förhoppningsvis så hamnar jag iaf inte mellan stolarna...

Either way så finns ju då möjligheten att vända sig till en privat vårdgivare med just detta som specialitet. Nackdelen är ju då att man själv får bekosta det. Och prislappen är dryga 30.000kr.
Men är det där bollen landar så är det egentligen inte en omöjlighet att genomföra. Iom att jag är skuldfri och med god man så är det inga prohlem att ta det på en kortare avbetalning. 

Jag hoppas iaf på det första alternativet.
Hur eller hur så måste jag först screenas liksom, hehe. 

Var sak i sin tid. Jag tänker verkligen inte stressa över det här. Jag är bara så jävla glad att jag bara kommit till det här steget. Har ju ändå grunnat över min personlighet helt i  det dolda i 25 år minst...

What else? Jo, jag sa upp min prenumeration på amazon prime. Varför då? Jo, det började med en föravisering att de skulle höja priset med 10kr från 59 till 69. Inte så jävla blodigt alls egentligen, men med rådande matpriser etc, började jag fundera. Sen kom nästa besked, att de tänker börja med reklam... Det avgjorde det. 

Jag har egentligen inga problem med reklam, men iom att jag bara kollar på en grej där, vilket är säsongsbundet och väldigt tidsutspritt, så kände jag att jag hellre vill ha de pengarna kvar att spendera på dagligvaruhandel.

Sista oktober är sista betalningen av min eltandborste gjord dessutom, efter det har jag ytterligare 147kr till godo varje månad. Skönt det oxå. Men det var ett jävla bra inköp ändå. Oral-b io9, helt suverän borste. 

Vad händer på killfronten då? Inget än, ät de på fel sida av bron orkar jag inte riktigt engagera mig. 
Alldeles för bekväm. Däremot var han som skrev "Hej Kristoffer" en nygammal vän, storebror till en klasskompis i låg/mellanstadiet. Även han har sitt att kämpa med så vi har nu en fin vänskapskontakt.

Nä, nu blir det youtube o möjligtvis alien earth innan zzz.

Fin dag. Finfin dag.

Q ut. 

precondition check

 Oja, en pigg dag.

Om lite drygt en timme ska jag infinna mig hos läkaren. Tar 3 minuter att gå dit så ingen stress överhuvudtaget, bara en normal nervositet.

Efter det blir det en snabbis till Ica o sen hem o smälta dagen liksom.

Återkommer då.

The day before something new?

 Det lär väl effing visa sig, hehe. 

Imorgon eftermiddag är det iaf dags för det läkarsamtal jag sett fram emot några veckor nu.

Känner mig lugn och bekväm. Nyss ätit, diskat och dricker kaffe o e lite härligt trött.

Hade trevliga konversationer igår med vänner via messenger o även via grindr. Väldigt utlämnande men peppande.

Får se vad kvällen ger. Inte mycket troligtvis, jag tar det väldigt lugnt inför mötet för att samla mig psykiskt.

Funderar på om jag ska plita ner en liten stöd-lista med saker som pekar på det jag tror. Får nog bli så.

Nej, nu ska jag sätta mig i fotöljen och fortsätta med kaffe o youtube. Typ.

Q ut.

The more time spent thinking...

 ...things seem clearer yet I remain thoughtfull and calm.

Satt och tänkte nyss och hittade olika situationer där allt blivit ett kaos för mig och mitt enda "försvar" har varit och är att jag helt avlägsnar mig från platsen. Det är något som styrker min misstanke att jag faktiskt bör göra en neuropsykiatrisk undersökning. 

Ett annan situation som i allra högsta grad var kaotisk fast mer indirekt, hanterade jag med bravur då jag helt kunde sluta mig i mig själv och utföra ett väldigt linjärt arbete utan att låta en enda känsla komma med i spelet..

Så lite i taget samlar jag mer kött på benen inför fredagen. Satan i gatan så spännande.

Q ut.

well wednesday then

 Så dagen har varit precis så lugn som jag älskar. 

Det blev en eftermiddagspromenad som väntat, dock inte en katt så långt ögat nådde, men skönt att promenera är det alltid. Uträttade en del ärenden också.

I övermorgon är det dags för läkarsamtal och det är så skönt att ha nåt att se fram emot,

Håller mig annars sysselsatt med grindr där en del saker sker lol, inget händelserikt än men vem vet?

En dag i taget liksom 

Q ut.

Härlig promenad

 Blev en halvlång promenad med samtal. Väldigt skönt. Så behagligt väder och temperatur. 

Känns som jag nog kommer ta en promenad imorgon också. Känns som det blir min vanliga med förhoppningen att jag träffar någon av de 4 gosigaste katterna. Men även om jag inte stöter på en enda så är belöningen att jag fått stega inte fy skam den heller.

Dagens skämskudde blev nyss... Fick ett meddelande på Grindr: "Men hej Kristoffer hur är läget" Och jag känner inte igen mannen som skrev hahaha. Jag är ärligt ganska kass på ansikten och har jag bara träffat nån i periferin tidigare blir aldrig ansiktet loggat ordentligt hos mig, om det inte är något direkt utmärkande eller särskiljande dårå... 

Aja, haha, svarade att jag inte kände igen etc men vidare att det är hyfsat ok, får se om han tar det bra förhoppningsvis lol.

Äsch fuck it, jag ska ändå ta min kvällsmedicin o kolla amazing race tills sängen kallar (drygt två avsnitt, ca 120 minuter). 

Peace o Q ut.

Imitation of life

 In all its glory.

Eller nåt va?

Pigg som en mört uppe 06, trots en väldigt sen läggning och dålig sömn pga saker. Skitsamma, kaffe, morgon-hjärngympa och vejp. 07:45 öppnades min husläkares telefon för telefonbokning. Sagt och gjort, inväntade jag uppringning. Drygt två timmar senare skedde det och vi bokade in ett möte. Fredag kl. 14:30. 

Perfa. Nu kan jag gnola på allt jag tänker ta upp och försöka redigera ner det i väsentlig form. 

I övrigt tar jag det piano, lite mer avslappnad i sinnet må jag säga. 
Kan hända att det till och med blir en promenad.

Annars inget nytt spännande nej. 
Tittar lite då och då på grindr, men jag fiskar inte. Inte läge för mig att fiska. Jag kanske nappar om någon annan intressant krokar mig, men det är inget jag förväntar mig nu.

Jag är ganska guarded just nu sas...

Anyhoo. Färre dagar till taskmaster. wihoo.

Q ut.

Självrannsakan?

 Så, nyss gjorde jag något. 
Jag har sedan allt tog slut tagit ett stadigt steg tillbaka, av respekt såväl som sorg.

Men efter en stunds hårt tänkande och bollande med endast mig själv kom jag fram till att läkandet inte kanske kan gå fullt ut om jag utesluter kontakt.

Så jag skrev till honom, bara som jag brukade förr, ett enkelt "waddup". Välmenande och har ingen agenda alls. Hoppas att allt är bra med honom och att jag inte bara med det stör eller gör fel.

Min tanke är att normalisera något typ, vänskap. Det är allt. 

I övrigt ska jag enbart fokusera på kommande dags telefonsamtal och ev. möte.

Ska skriva ner en punktlista med saker som gör att jag tror att jag är en kandidat till neuropsykiatrisk undersökning. 

Det borde jag kunna.

Q ut.

Nervöst

 I morgon ska jag ringa min husläkare.

Även om det bara är att boka ett möte så är jag nervös.

Av någon anledning har ångesten legat på 5 hela dagen och gör det fortfarande. Med andra ord helt hanterbart för mig, tack och lov. 

Duschat o vart och handlat som vanligt. Ovanligt lugn när jag gick förbi stället som där han är ofta. Såg honom inte och glad för det. 

Jag försöker hitta någon form av glädje i stadiet jag är nu och det är ganska svårt. Men jag lyckas skratta några gånger per dag iaf.  

Det faktum att jag varit helt exklusiv i flera år har gjort mig närmast handikappat usel på fronten av det jag tidigare hade väldigt enkelt förr.

Det är också det som gjort att förlusten faktiskt känns så stor. 

Men men, jag kämpar på. 

För vad vet jag inte, men jag kan fan inte ge upp.