Måndag.
Ingen tid har meddelats, ingen fara, jag stressar inte.
Magen krånglade så jag ställde in boendestödet, ingen fara det heller.
Men det är ett surr i skallen som jag vet varför. Gör mitt allra bästa för att hantera det på bästa vis. Det är lite av en kamp.
Fick en rak fråga av han idag. (saknar du min r*v). Givetvis svarade jag ja...
Sen har han bara skrivit haha och skickat skratt-emojis.
Det går att tolka på flera olika sätt.
Mörkret i mig tolkar det som ett hån.
Men jag är inget jävla offer, jag lägger det åt sidan och ägnar mig åt annat.
Imorgon måste jag komma ihåg att gå o lämna blodprov för mina järnvärden.
Det är planen.
Q ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar