Datorn har lite problem med grafiken som måste åtgärdas. Tacksamt nog fungerar det mest basala. Som att skriva, vilket jag har hållt på med mycket nu.
Jag jobbar på vad som först tänktes vara en resa i min psykiska problematik, utvecklades sakta till att bli mer av en livsberättelse. Jag fördelar den på 3 perioder: 0-20, 20-30 och 30 till nutid/42-3.
Kommer ta med ganska mycket, med fokus på där ångesten satte sina käppar i hjulen, men allt runtomkring måste tas med för att se helheten. Och jag måste självklart ta med alla glada fina stunder som förgyllt mitt liv.
Har hunnit skriva ganska mycket under lite mer än en vecka och det som har varit jobbigast att skriva om är mina vänner Jimmy och Martin som lämnade jordelivet alldeles för tidigt. Jag har aldrig haft svårt att berätta att jag förlorade dom men jag har aldrig suttit och skrivit ner hur jag lärde känna dom och hur de båda påverkade mitt liv på det fina sätt de gjorde. Det fick mig att bryta ihop totalt. Satt med det i 3 dagar och fick avbryta ofta för tårarna övergick i total sorg och känslan av hur jävla orättvist det är att de skulle försvinna...
Och ändå är det nog så jobbigt nog att skriva om min ångest. Och min personlighet som gör att jag är, eller åtminstone alltid ser mig som annorlunda, som att jag inte passar in. När jag vet att jag passar in i flera sammanhang. Men ändå liksom saknar något att tillföra.
Det finns en låt av bandet Cold som är väldigt träffande. Den heter Don't belong
https://youtu.be/yUuX-YOJqRU?si=uGRhDCLr8mmdYPAT
Så helgen har varit rätt så ångestfylld faktiskt, såpass att jag idag var tvungen att begära ut ångestdämpande. Det är otroligt tacksamt att jag med lätthet får det utskrivet av min läkare. Det främst för att det är extremt sällan jag behöver det. Senast var på rättegången 2019 när jag skulle vittna. Det kommer med i historien om Queen....
Det som också är väldigt skönt för mig är det faktum att det inte triggar något beroende, iom att det faktiskt föreligger en förhöjd risk för mig då jag var beroende av det under ett bra tag fram tills dess att jag själv valde att lägga in mig för att sluta ta det. Det var 2011-12.
Det är det enda beroendet som jag faktiskt haft. Alkohol har jag inte druckit sedan ungefär 2016-17. Gillar inte alkohol och hatar att bli bakfull, så det var enkelt att ge upp. Är aldrig sugen på det. Hade vi i Sverige haft en mer mellan eller syd-europeisk syn på alkohol, med deras prissättnng kanske hade varit annorlunda, men vem vet?
Och jag vill vara väldigt tydlig med att INGEN under 20 ska använda psykoaktiva droger innan hjärnan är färdigiutvecklad, vilket inte sker för man är i 20-årsåldern. På så vis kan man också undvika att det tidigare triggar igång en psykisk problematik som först skulle visa sig runt 20-30.
Dock ska jag vara ärlig med att jag sedan 20-års ålder hållit en positiv inställning cannabis.
För inte ens det har skapat ett beroende. Ibland har det varit väldigt frekvent förekommande men det har aldrig skapat abstinens.
Runt 2015-2019 skedde det nästan dagligen, men under strikta rutiner. Aldrig dagtid och bara under förutsättningen att det inte påverkar mitt liv i övrigt. Aldrig när jag mår psykiskt dåligt heller för det måste hanteras utan kryckor i mesta möjliga mån, där kommer mindfulness in väldigt bra.
I dagsläget kan det gå månader, till och med år mellan gångerna.
Huvudsaken är att jag bestämmer när det är läge. Inget beroendebeteende som styr det.
På så vis ser jag det inte som något värre än någon som unnar sig ett glas vin exempelvis.
.jpg)
.jpg)
