I morgon ska jag ringa min husläkare.
Även om det bara är att boka ett möte så är jag nervös.
Av någon anledning har ångesten legat på 5 hela dagen och gör det fortfarande. Med andra ord helt hanterbart för mig, tack och lov.
Duschat o vart och handlat som vanligt. Ovanligt lugn när jag gick förbi stället som där han är ofta. Såg honom inte och glad för det.
Jag försöker hitta någon form av glädje i stadiet jag är nu och det är ganska svårt. Men jag lyckas skratta några gånger per dag iaf.
Det faktum att jag varit helt exklusiv i flera år har gjort mig närmast handikappat usel på fronten av det jag tidigare hade väldigt enkelt förr.
Det är också det som gjort att förlusten faktiskt känns så stor.
Men men, jag kämpar på.
För vad vet jag inte, men jag kan fan inte ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar