18:55.
Jag har ätit, diskat, bryggt kaffe, kört med plackers i käften. Nu dricker jag kaffe och har precis vejpat.
Betydligt lugnare nu. Han tom. med att klartänka en stund, i väntan på kaffet. Då slog det mig:
När allt kommer omkring, har faktiskt ingenting alls förändrats.
Jag är jag, han är han. Dom är dom.
Precis som det var förra veckan är det likadant nu.
Kan man anta att jag upptäckt ännu något hos mig som kan tyda på...
Mmm.
Visst fan är det så. Jag är inte så bra på att hantera plötsligheter. Oavsett om de är inom normalgraden i mitt liv, oavsett om de är negativa eller positiva.
Det är frusterande dock att jag freakar så totalt. Skönt att jag till slut inser att det bara är jag som freakar.
Jeez, kan den här veckan gå fort nu så jag kan sätta igång med screeningen?
Åh brunn.
Men kaffe iaf.
Q ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar