...där allt bara kommer till ett tvärstopp.
Jag är i ångestens grepp igen. Why so?
För att jag är olycklig. För att jag är fast i en loop av ömsom hopp, ömsom förtvivlan.
Det blir ju inte lättare när den jag hoppas på skriver om hur bra det går med hans förhållande.
Nu är det lätt att tro att jag är en missunnsam och svartsjuk/avundsjuk jävel. Men det är inte sant. För så komplext är det att jag faktiskt är glad för hans skull.
Men att få det skrivet så i ett meddelande direkt till mig, känns mer som ett slag i magen gällande min chans överhuvudtaget.
Det är därför ångesten har mig i ett järngrepp nu.
Hela situationen är rent ohälsosam tror jag nog någon skulle tycka.
Att jag fallit för en straight kille som aldrig skulle kunna ge mer än sex.
Men jag valde inte att utveckla så här starka känslor för honom. Det var inte ett aktivt val.
Men det hände och nu är det en sorglig del av mig.
Som jag inte kan släppa. Och tydligen inte han heller.
Så den här inre kampen i mig håller jag helt dold för honom.
För han är givietvis inte skyldig mig något.
Just nu vill jag bara ha ett ett konkret svar.
Men med honom är erfarenheten att allt kan förändras på en vecka. Från aldrig till alltid, från engångsföretelse till flera gånger.
Någonstans i det här undrar jag om han är oförmögen att se att skriva något om förhållande/sex med sin tjej - till mig, som något mindre klokt?
Fast jag har aldrig protesterat, så hur skulle han kunna?
jaja, jag blir bara så trött på mig själv.
Min ångest kommer jag dras med tills den går över för den här gången.
I morgon är det dags för screening nummer 2.
Och innan dess bör jag ta en dusch. Det kanske lugnar skallen.
Q ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar