Över

 Ångesten är borta idag. Har inte känt av den alls. 

I stället är det en depression jag halkat över i, eller alltid varit i som nu har fått ett starkare fäste.

Har inte tagit mig ut ur lägenheten på hela dagen.

Tänker inte bege mig någonstans.

Valde bort ett samtal att idag.

(jag är ju så jävla beroende av social kontakt ju)

Det är ett mörker i mig. En ovilja så stark att jag bara sitter still.
Och landar i en och samma tanke hela tiden. 

Att hur mycket jag än vill och hur mycket jag än tror, så spelar det ingen roll. Ingenting finns och ingenting fanns.

(vet inte ens om jag skrattat idag)

Trots att jag vet att det inte är sant så ser jag inte ljuset.

Det är annorlunda än när jag befunnit mig i limbo. Då kan det antingen bli positivt eller negativt.

Nu är det en avgrund där allt är nej.

Jag vet vad jag vill, det enda jag vill. 
Men jag vill ändå inte. 

(fan vad bra jag hanterar förändring)

I morgon har jag boendestöd på eftermiddagen. Och jag ska ta en dusch o raka mig, Rena kläder och gå och handla.

(masken på, jag mår bra, jag lovar).

Nån dag tar jag mig väl ur det här jävla träsket?