Måndag

 Sitter i mörkret och försöker koncentrera mig. Det här är fjärde gången jag försöker skriva ett inlägg.

Jag är inte ångestfylld. Det är mer en tomhetskänsla som håller mig oförmögen att finna uthållighet att faktiskt göra något. Så jag kollar bitvis yourube, tröttnar. Sitter och stirrar i tomma intet. Upprepar. 

Utöver de vanliga rutinerna är jag en oduglig jävel nu. Och det är ok.

Min husläkare har fortfarande semester, så ingenting lär hända den här veckan.
Dock ringde läkaren jag träffade förra veckan upp, för att kolla läget. Påminde mig att det bara är att ringa om jag behöver prata. 

Och där har vi väl mitt största "problem". I och med att jag lever mitt eremitliv är det inte ovanligt att det kan gå dagar utan att jag pratar eller chattar med någon. 

Det är jag som inte är ens i närheten av 100% när det gäller mänsklig kontakt.

Det kan leder till en ensamhet jag normalt sett inte har några problem med. 

Så har jag problem med det nu? Ibland blir det en påtaglig tristess, men jag vill inte störa någon för att jag har tråkigt. Det är exakt så jag tänker. 

Men dagarna går ändå.

Jag kanske tar en promenad imorgon. Det är inte längre jobbigt att gå ut, märkte jag idag.
Och hur jag än yrar eller oroar, så är en sak fucking klar. Jag har det förbannat bra ändå.  

Men jag tror jag skulle kunna ha det lite bättre. Hur vet jag inte. 

Åh brunn, förr eller senare händer det något.

Men inte ikväll.

Fred ut.