3 år senare.

3 år senare. En fredag i ett helt annat skick än föregående inlägg.

9 dagar till Julafton. 

Uppdatering. Skadeståndet kom. Köpte elscooter, dator. Sen blev jag skuldfri. Livet rullar på, om än precis lika ensamvargigt. Det blir ju liksom en helt ny grej när man är skuldfri. Ekonomin är bra. Inte alls rik men klarar mig utmärkt och är mer än nöjd. Det finns gott om folk som har det värre. 

Med detta nya så har jag således skaffat ny mobil med abonnemang, Ipad och ps4. Och smarta högtalare o smarta lampor. Och ny tv. Och ny fotölj. Helt sinnessjukt att vara så vill ha-ig. Så någonstans hojtade smartskallen i mig till och konstaterade att jag inte ska ha en bärbar dator, så den sålde jag. 

Livet hemma kändes tamigfan välsignat. Tänder och släcker lampor med rösten och likaså tvn  av/på. 
Lirade ps4 ordentligt men bara själv. Aldrig online - det passar inte mig helt enkelt. Elsocootern är en Segway es2l , riktigt go att åka på, bra med fasta hjul, men inte jättebekvämt på längre sträckor. Men den är helt perfekt när jag inte orkar gå eller har brådis. 

Dessutom har jag nu konto på apoteket så jag behöver aldrig oroa mig för medicinkostnad. Väldigt skönt.
För ett par månader sedan tog jag blodprov för att kolla struman, allt lugnt där men dock konstaterades att jag hade lågt järnvärde och folsyrabrist. Träffade min nya husläkare och tog tag i det faktum att jag haft halsbränna och sura uppstötningar efter måltider ett par år (vadå klassiskt manligt eller, hahaha). Dessutom hade jag ett plötsligt problem med att svälja ibland vid måltider vilket ibland ledde till kräkning. Så jag fick remiss till gastroskopi. Tjoflöjt, sist jag gjorde det var jag 20 och gillade det verkligen inte. 
Men jag gjorde det utan problem och det konstaterades att jag hade magmunsbråck. Fick medicin mot det och sedan dess har jag inte haft halsbränna en enda gång. Fantamig fantastiskt. Tänk om jag hade gjort det tidigare? O well, jag har inte lidit så farligt. 

Tänderna då? Jovars. Efter ett förtroligt samtal med en god vän fick jag motivation att ta tag i det igen. Men inte försöka söka det jag inte kan få, utan att faktiskt ta kostnaden och betala av istället. Jag har ju god man så jag behöver inte ens tänka på något. Så underkäken är fixad. Överkäken kommer få en bro om ca 4 månader. Känns så skönt. Det märkligaste av allt är hur jag hanterar mina tänder idag jämfört med innan. Helt ärligt kommer jag inte ihåg när jag slutade borsta och bry mig. Men det är troligt att det var i samband med smärta och trasighet. Hur eller hur är det jävligt många år där jag inte gjort mer än det ytterst nödvändiga, tandtråd och snabb bostrning på framtänder. Utan tandkräm. 
Jag trodde att det skulle vara svårt att komma in i daglig rutin, borsta morgon och kväll.  
Förvånad över mig själv är det minsta jag kan säga, efter första nya besöket hos käftologen så sitter den rutinen perfekt. Att ha hela rena tänder är en ynnest. 

Det gav ytterligare utfall i att jag bytt ut min älskade saft till sockerfri saft och dessutom har jag inte längre socker i kaffet! Kör med icas sötströ istället, tandläkaren är precis lika paff som jag, med tanke på min historik. Men mina älskade gifflar är svårare att sluta med, men det ska bli spännande att se vad resultatet är på nästa besök. 

Det kostar ju som bekant en hel jävla del med tandvård och det kommer ta lite tid att beta av det, men det har verkligen inte påverkat min levnadsstandard. Ingen förändring i vardagsekonomin alls. Dock är det ju ett hinder om man verkligen vill konsumera något större.... Och vad händer i huvudet på mig då? Jo, jag kommer på att jag vill tamigfan ha en stationär dator som fixar att lira lite tyngre spel. Alltså en gamedator. Bra Kristofer.. Rätt läge att komma på den idén.

Fast, å andra sidan - behöver ju inte köpa en svindyr ny dator ju... Så jag kollar blocket istället och visst... fan, säljer jag ps4 o ipad så har jag ju fanigmig råd! Så vips sitter jag med en gamerdator o två skärmar o lirar hitman och half-life och Black Mesa. Helt sjukt. 

Där är vi rent praktiskt. Är i halvfart på att även snygga till mitt boende som verkligen behöver vardaglig omvårdnad. Alltså städa. Plocka undan. Snygga till. Det är en process som är svårare för mig att styra upp. Men jag tar det i min takt och gör små framsteg i princip dagligen. 

Hur är det psykiskt då?
För det mesta jämnt. Håller ett relativt gott humör och god inställning till livet i allmänhet, men ibland sviktar det. Såklart. Diagnoserna: GAD (kroniskt). Eg. Depression (återkommande, ej säsongsbunden). Panikångest utan agorafobi (ligger dold bakom mitt försvar - se nedan.)

Panikattacker är väldigt sällsynta. Tack vare terapi klassar jag ångesten så här: 10-gradig skala. 1 är ingen ångest alls, 10 är fullblown panikattack.
Mitt normalläge är ca 2-3. 5-6 under stress. Det är sällsynt att det överstiger alls. Mina verktyg för att hantera bubblande ångest funkar 99% av gångerna under normala förhållanden. 
Men jag är riktigt usel på att hantera curveballs. Alltså plötsliga större händelser triggar ångesten såpass mycket att jag väl i princip skräddarsytt min tillvaro för att skydda mig. 

Just i skrivande stund är det lågt läge. Mer depressiv än ångestladdad. 
Ser ingen given anledning så jag bryr mig inte om varför, jag ser bara fram emot att komma ur det.

Vad mörkar sinnet då? Världsläget absolut. Kimatkris, idioter som förnekar detta. Rysslands aggressionskrig mot Ukraina. Terrorn från Hamas mot Israel, likväl som Israels hantering av Hamas. Att högerpopulism har fått ett uppsving. Att det verkar som despoter och diktatorer i större andel faktiskt väljs till ledare. Det är riktigt jävla svårt att inte bli tyngd av vetskapen om hur bräcklig demokratin är... Att internet fostrar en tro på konspirationer är sjukt alarmerande. 
För helvete, vad är mitt hopp mot någon som på allvar tror att världen är platt, att fåglar är spiondrönare och att alla demokratiskt förtroendevalda ingår i en pedofil-ring, som måste bekämpas med våld?

Sättet att tänka vi och dom... Jag behärskar inte det och jag hatar att splittringen drivs av paranoia och rena jävla lögner, nej, jag klarar inte att vara glad hela tiden nu. Inte konstigt, men...

I slutändan avslutar jag alltid dagen med leende på läpparna. Finns det en morgondag så ska jag fanigmig ta mig till den. 

Kanske gör en djupare dykning i mitt psyke imorgon. Det finns saker jag borde krafsa ur mig. 

Kram och godnatt.