Phoo

Återkom lite tidigare än väntat. 

Har klämt första avsnittet av Monster. 
Creepy-faktorn är verkligen väl utförd. The Plainfield Ghoul är ju vad han kallades, inte utan belägg.

Lär nog se ep2 oxå.

Men det snurrar så förbannat i skallen.

Men inte av ångest, mer förbryllat bryderi. 

Har ju haft ett rejält uppsving i måendet denna vecka. Som följd av det har dagarna varit högst ovanliga i det att jag inte brytt mig avsevärt mycket om tidsintervallerna för mina, så hårt inkörda, rutiner har ändrats, brutits eller ignorerats helt.

Nu så här på fredagkvällen känner jag att jag psykiskt och fysiskt betalar ett pris för det. 
Jag känner mig i o-fas. Typ obekväm. Och lite stel.

Mer har jag också funderat på hur det ska gå med förändringarna som jag ser framöver.
Landar i att jag helt klart kommer fixa det, men jag har stressats upp lite...

Det är ju nämligen så att jag är sjukpensionär.
Vilket innebär att min ersättning inte är i närheten av vad som skulle accepteras som lön.
Men jag har verkligen inte sett mig själv som fattig, för det vore en lögn. Tvärtom har jag levt väldigt gott, fram till senaste året typ.

Det märks, precis som för alla andra, att matpriserna ökat, samtidigt som alla andra kostnader gjort detsamma.

Det har gjort att jag gått från att själv kunna spara runt 200kr varje vecka själv, utav min veckopeng, till att jag knappt får pengarna att räcka till. Det är på håret varje helg senaste 2 månaderna. Inte kul alls.

Så jag hoppas verkligen att det sker förändringar neråt i matpriserna framöver, men jag har onda aningar... Världsläget etc...

Nåväl. 

I oktober är jag iaf 148kr rikare varje månad. Det kommer ju göra en väsentlig skillnad när allt kommer omkring.

Jomenjavisst.

Så, nu ska jag väl ha lite mer ro att sitta still framför tvn?

Q ut.